first day of the rest of my life
Det är alltid lite komiskt när man ska berätta nått för emelie. eller om emelie har något att berätta.
Det börjar fint med ett hej hallå hur är läget.. sen tre minuter senare efter lätt uppdatering om dagens läge så kommer ett "jahaa ?" och sen kommer en aslånge historia om senaste hisotiren.
Likadant varje gång. Man kan säga hej och emme vet på en gång att det är nått i luringen.
Sen sitter man där som ett fnissade ufo framför skärmen.
Känns gött att man knappt behöver säga ett ända ord ens över msn för att hon ska fatta.
Har man kännt varandra en evighet kanske det inte är så kosntigt men det är en sån otroligt vacker känsla att få ha en vän som kan förstå en på tre sekunder även fast vi vatt ifrån varandra i mer än två år nu och bara träffats då och då så kommer allt tillbaks på bara några sekunder när vi väl ses
Det börjar fint med ett hej hallå hur är läget.. sen tre minuter senare efter lätt uppdatering om dagens läge så kommer ett "jahaa ?" och sen kommer en aslånge historia om senaste hisotiren.
Likadant varje gång. Man kan säga hej och emme vet på en gång att det är nått i luringen.
Sen sitter man där som ett fnissade ufo framför skärmen.
Känns gött att man knappt behöver säga ett ända ord ens över msn för att hon ska fatta.
Har man kännt varandra en evighet kanske det inte är så kosntigt men det är en sån otroligt vacker känsla att få ha en vän som kan förstå en på tre sekunder även fast vi vatt ifrån varandra i mer än två år nu och bara träffats då och då så kommer allt tillbaks på bara några sekunder när vi väl ses
New york, central park 2010
Kommentarer
Postat av: Emme
Tihi, it is like magic ;)
Trackback