bexthemoron

Idag har jag börjat packa.
Aldrig förut har jag haft ångest av att packa. jag har sprungit runt huset med musik i öronen och föröskt packa ner allt till frankrike. Men jag har insett att det är inte bara franrikre jag packar för. Hela tiden när jag letar efter mina fula gamla tshirtar får jag på nått konstigt viss med mig all ren tvätt jag har i källaren och börjar vika ihop och lägga på golvet i rummet där all annan packning är. tillslut stannar jag och frågar mig själv. Varför har jag lagt det i en seperat packningshög? Jag börjar helt utan att veta om det packa min väska till dublin. jag kommer ha max fem dagar på mig att packa allt jag äger och har i en 22 kilo stor väska.
Min stora fråga är egetnligen vad ska jag ta med mig? hur många minnen ska jag ha med mig. ska jag ha med mig blomman jag fick av svenneheims i studentpresent. Tänker den kan va bra att ha i en lägenhet utan blommor Den är dessutom alltid glad och påminner mig om studenten och alla mina kära vänner. Ska jag packa ner alla kläder jag har eller ska jag utelämna vissa plagg. Hur mkt träningskläder kommer jag använda? hur mkt kommer jag träna? kommer jag ens träna? Ska jag ta med alla skor eller bara dom jag tycker bäst om. Den största frågan av alla är hur fan ska jag få rum med min älskade Rudolph?!
Jag blir så nostalgisk när jag tittar på mitt rum som det är och undrar när jag får se det igen. Vem vet jag kanske bara stannar två veckor i dublin. turen kanske inte är på vår sida då vi kanske åker hem igen. Då kommer det vara ännu värre att packa upp väskan. Jag tror inte jag skulle klara av att göra det. Jag skulle bara vänta på att få åka någon annastans och föröska på nytt igen.

Min mamma sa till mig efter att ha varit på rhodos att reseguide är vad jag ska bli. hon tror det passar mig och för en gång skull håller jag med. Nästa år ska jag nog observera nog utbilda mig till reseguide och sticka iväg och guida massa charterturister rätt i hettan och solen på nån härlig ö