carpe diem
Jag upptäckte förra veckan att det va v.10
I tre år var v.10 det viktigaste som fanns det va det man såg fram emot hela året och det va alltid lika roligt att få vara med och alla underbara människor man mött och alla otroligt goda mackor som åts och det var ett jäkla håligång hela tiden. Stress är inget jag har problem med efter 2008 v.10, Det va då man sprang med kaffekoppen i ena handen tansborsten i den andra och en bunt med papper under armen och samtidigt snacka med alla man mötte i korridoren för att se till allt stod rätt till...
Jag saknar våra fn rollspel och tiden under gymnasiet. Det är en hel evighet sen jag själv va där men ändå minns jag allt av det som att det var igår.
Ingeting har heller hjälpt mig så mycket som människa som fn rollspelen. När jag började gymnasiet var jag eg tyst och snäll liten typ som inte gjorde så mkt väsen i världen. Men så fort jag fick smak på det där med att tala inför folk så satt det som en drog sen. Man skakade som ett as innan man gick upp till podiet efter det slog man till med ett tal och sen var det frågorna den värsta biten men jag kommer ihåg det som asroligt fastän jag va så nervös. Kommer ihåg litauen där jag presetnerade UK och jag kikade dom små litauernas små arslen. Det var en sån otrolig egobost och ofantligt lärorikt och varje dag vet jag att jag förändrats som människa tack vare allt det där och jag lever som en helt annan människa tack vare det.
Under tre år förändrades man så otroligt mycket . Tänk om jag hade valt en annan gymnasieutbildning så som media som jag alltid velat innan jag insåg ville läsa engelska. Jag kunde ha missat så mycket.
Ingen utanför vet egetnligen va FN rollspel är men vi som är insatta i att är helt otroligt insatta och helt obsessed
Jag svammlar mest nu men jag började fem imorse. ^^
Men 2008 års fn rollspel är det jag minns bäst och alltid saknar. Det var så otroligt roligt att se lärarna från utomstående skolor respektera mig som om jag vore så mycket äldre än jag va och lyssna på varje ord jag sa. I vanliga fall finns det ju ändå en viss gräns mellan lärare och elever. Den lärare jag minns rätt visste inte att jag va elev på skolan. Helt plötsligt försvan den gräns som fanns mellan oss och helt plötsligt var jag den som hade övertaget. Sen fick hon reda på att jag var elev och man fick en hel drös med beröm för allt man hade gjort.
Fastän det mesta va att stå o kopiatorrummet dricka kaffe och snacka skit. Men tiden då man lallade runt bland alla elever speciellt de få utländska vi hade som bodde hos värdfamiljet och frågade om dom trivdes och om allt va bra. Sån otroligt underbar upplevelse
Satt och läste charlottes blogg nu imorse. hittade vårt lilla avslutgningsblogginlägg som vi fick av henne :D
http://strandkungens.blogspot.com/2008/06/en-hyllning-till-min-kra-sp3c.html
I tre år var v.10 det viktigaste som fanns det va det man såg fram emot hela året och det va alltid lika roligt att få vara med och alla underbara människor man mött och alla otroligt goda mackor som åts och det var ett jäkla håligång hela tiden. Stress är inget jag har problem med efter 2008 v.10, Det va då man sprang med kaffekoppen i ena handen tansborsten i den andra och en bunt med papper under armen och samtidigt snacka med alla man mötte i korridoren för att se till allt stod rätt till...
Jag saknar våra fn rollspel och tiden under gymnasiet. Det är en hel evighet sen jag själv va där men ändå minns jag allt av det som att det var igår.
Ingeting har heller hjälpt mig så mycket som människa som fn rollspelen. När jag började gymnasiet var jag eg tyst och snäll liten typ som inte gjorde så mkt väsen i världen. Men så fort jag fick smak på det där med att tala inför folk så satt det som en drog sen. Man skakade som ett as innan man gick upp till podiet efter det slog man till med ett tal och sen var det frågorna den värsta biten men jag kommer ihåg det som asroligt fastän jag va så nervös. Kommer ihåg litauen där jag presetnerade UK och jag kikade dom små litauernas små arslen. Det var en sån otrolig egobost och ofantligt lärorikt och varje dag vet jag att jag förändrats som människa tack vare allt det där och jag lever som en helt annan människa tack vare det.
Under tre år förändrades man så otroligt mycket . Tänk om jag hade valt en annan gymnasieutbildning så som media som jag alltid velat innan jag insåg ville läsa engelska. Jag kunde ha missat så mycket.
Ingen utanför vet egetnligen va FN rollspel är men vi som är insatta i att är helt otroligt insatta och helt obsessed
Jag svammlar mest nu men jag började fem imorse. ^^
Men 2008 års fn rollspel är det jag minns bäst och alltid saknar. Det var så otroligt roligt att se lärarna från utomstående skolor respektera mig som om jag vore så mycket äldre än jag va och lyssna på varje ord jag sa. I vanliga fall finns det ju ändå en viss gräns mellan lärare och elever. Den lärare jag minns rätt visste inte att jag va elev på skolan. Helt plötsligt försvan den gräns som fanns mellan oss och helt plötsligt var jag den som hade övertaget. Sen fick hon reda på att jag var elev och man fick en hel drös med beröm för allt man hade gjort.
Fastän det mesta va att stå o kopiatorrummet dricka kaffe och snacka skit. Men tiden då man lallade runt bland alla elever speciellt de få utländska vi hade som bodde hos värdfamiljet och frågade om dom trivdes och om allt va bra. Sån otroligt underbar upplevelse
Satt och läste charlottes blogg nu imorse. hittade vårt lilla avslutgningsblogginlägg som vi fick av henne :D
http://strandkungens.blogspot.com/2008/06/en-hyllning-till-min-kra-sp3c.html
Kommentarer
Trackback