"det fria ordet"
Jag skulle gärna skriva ett blogginlägg om mina åsikter om vad som händer i egypten. Min ända nyhetskälla är aftonbladet vilket inte redigt känns som den säkraste av alla. Så man borde kanske inte lyssna allt för mycket på vad jag säger ...
Jag har haft lite att göra på jobbet och har därför kunnat läsa massor om det.
Mitt intresse för utlandspolitik försvan efter mina tre år på gymnaiset. Men nu är jag tillbaks igen när jag sitter helt insatt i artiklarna på aftonbladet om journalister som blir misshandlade för att dom försöker sprida ordet om vad som händer där nere just nu.
Jag tänker på när jag va yngre och ville bli fotograf, en människa ute i världen som förmedlar bilder tillbaks för att visa sina syner och sina åsikter genom bilder. Redan då tänkte jag att jag va för feg och det är jag fortfarande. Men när jag läste Staffan Heimersons artikel på aftonbladet http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article8515819.ab och var halvvägs igenom tänkte jag
"fan va ballt det hade varit och vatt där nu, vilken upplevelse att få berätta"
Fortsätter man sedan vidare i artiklen är jag inte alls lika sugen längre. Där han berättar om nära vänner som blivit skjutna och dödade.
Precis som journalisten för SVT som nu ligger på sjukhus i egypten efter att ha blivit slagen i huvudet och knivhuggen i ryggen bara för att resten av världen ska veta vad som pågår.
Om man lämnar allt som har med journalistiken så känns hela historien i egypten något man läste i historieböckerna under gymnasietiden. Alltid när jag läste om revolutioner osv tänkte jag "vilken tur att världen har utvecklas och vi inte har samma skit längre"
Jag vet inte va nog yngre och naivar då. Överallt pågår krig och folk dör för att de kämpar för sin frihet. Dom utrycker sig i ord och handlingar men kapas för deras försök.
Det finns knappt några säkra uppgifter på hur många som redan dött i demonstrationerna i egypten. Det hemlighålts av staten. Korrupt? javisst.
kommer någonsin "Det fria ordet" att finnas? ingen aning.
Jag har haft lite att göra på jobbet och har därför kunnat läsa massor om det.
Mitt intresse för utlandspolitik försvan efter mina tre år på gymnaiset. Men nu är jag tillbaks igen när jag sitter helt insatt i artiklarna på aftonbladet om journalister som blir misshandlade för att dom försöker sprida ordet om vad som händer där nere just nu.
Jag tänker på när jag va yngre och ville bli fotograf, en människa ute i världen som förmedlar bilder tillbaks för att visa sina syner och sina åsikter genom bilder. Redan då tänkte jag att jag va för feg och det är jag fortfarande. Men när jag läste Staffan Heimersons artikel på aftonbladet http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article8515819.ab och var halvvägs igenom tänkte jag
"fan va ballt det hade varit och vatt där nu, vilken upplevelse att få berätta"
Fortsätter man sedan vidare i artiklen är jag inte alls lika sugen längre. Där han berättar om nära vänner som blivit skjutna och dödade.
Precis som journalisten för SVT som nu ligger på sjukhus i egypten efter att ha blivit slagen i huvudet och knivhuggen i ryggen bara för att resten av världen ska veta vad som pågår.
Om man lämnar allt som har med journalistiken så känns hela historien i egypten något man läste i historieböckerna under gymnasietiden. Alltid när jag läste om revolutioner osv tänkte jag "vilken tur att världen har utvecklas och vi inte har samma skit längre"
Jag vet inte va nog yngre och naivar då. Överallt pågår krig och folk dör för att de kämpar för sin frihet. Dom utrycker sig i ord och handlingar men kapas för deras försök.
Det finns knappt några säkra uppgifter på hur många som redan dött i demonstrationerna i egypten. Det hemlighålts av staten. Korrupt? javisst.
kommer någonsin "Det fria ordet" att finnas? ingen aning.
Kommentarer
Trackback