bexthemoron

Men annars har jag insett en sak idag. Satt och kollade på bilder på facebook (nej inte dom förjävliga som hamnat i woolshedalbumet, jag undviker dessa så gott som möjligt) från howth, fester och allmäna dagar.

Jag kan inte säga mer än att jag älskar att vara här. Folket , staden, lägenheten och även vissa dagar även jobbet. Varje gång jag åker härifrån längtar jag till dagen jag ska tillbaks. Låter taskigt mot hemmavid. Men hemma är man för att besöka det man saknar därifrån. Som familjen och de vänner som är kvar. Men det är där jag växte upp där jag har mina rötter och där jag en gång hörde hemma, det finns alltid kvar inom mig och i mina tankar. Nu är jag en del av något annat och en annan del av världen. Jag har skapat en egen lite freakad umgängetskrest som här blir som den familj man saknar. Med amanda, karin och theo. Söndagsmiddagar , utekvällar eller bara allmäna vardagar.