men åh så svart
Så nu är jag hemma från sjukhuset. Ett par halsmandlar fattigare men mig gör det inget.
Jag är fort förvånad över hur bra jag mår just nu, läkaren sa dock att det kan bli värre imorgon eller i övermorgon. Det värsta är nog ändå att jag är pisshungrig men allt som går ner är glass. Luktade hamburgare i kylskåpet förut.. Inte lycklig över det..
igår började fint med att pappa kom och hämtade mig vid nio här hemifrån. Stack in till sjukhuset och var där tidigt men dom tidigare la också min operation. Först fick jag byta om till dom där ubershyssta sjukhuskläderna. Ett stort vitt nattlinne och strumpor som gick upp till vaderna. men men ajg har hört att knästrumpor är inne nu. Sjuksystern jag berättade det för hängde inte redigt med på mitt skämt.
Allefall fick klämma i mig 4 pandaol sen drog dom iväg mig till nått konstigt rum. Där var det som alra värst. Jag är livrädd för nålar och här skulle dom sticka in en i handen på mig. Men fast kom den efter att jag skakat av rädlsa i en stund. Efter det dröjde en jävla lång väntan. En hel evighet tills det kom en narkosläkare och tog med mig in till operationsbordet där jag fick lägga mig ner och dom började trycka in smörtstillande och saker jag skulle somna av. Det sista jag kommer ihåg är att jag kollar upp i den skitstora lampan som hängde över bordet och såg mig själv i min gröna mössa och sladdar kopplade till bröstkorgen.
Efter det är allt helt borta tills dess att jag vaknar på uppvaket. Första gången jag vaknar vet jag att någon frågade om jag mådde bra. Jag har ingen aning om vad jag svarade men jag anar att det va en tummen upp. Då vände jag på mig och la mig på sidan.
Kom ihåg att jag kollade på klockan då va den 13.00
Sen vaknade jag fram och tillbaks. Fick en liten tuss med vatten och rengöra munnen med och jag kommer ihåg att pappa kom förbi. Men när pappa kom förbi hade jag vaknat för sista gången och sen kom sjuksköterkorna och hämtade mig upp till avdelning 39.
Sen har jag sovit... sovit... sovit... käkat isglass .. sovit.. sovit.. kollade på notting hill och tog sista alvedonen vid tio. Sen somnade jag fint till ett avsnitt av mordkommisonen och sen sov jag till 6 imorse.
Sen har jag gått hela dagen och vänta på att få åka hem.
Just nu mår jag bra.. förutom hungren. Har lyckats få i mig en panadol , ska försöka få i mig en till men det är inte det lättaste när man knappt kan öppna munnen.
Jag är fort förvånad över hur bra jag mår just nu, läkaren sa dock att det kan bli värre imorgon eller i övermorgon. Det värsta är nog ändå att jag är pisshungrig men allt som går ner är glass. Luktade hamburgare i kylskåpet förut.. Inte lycklig över det..
igår började fint med att pappa kom och hämtade mig vid nio här hemifrån. Stack in till sjukhuset och var där tidigt men dom tidigare la också min operation. Först fick jag byta om till dom där ubershyssta sjukhuskläderna. Ett stort vitt nattlinne och strumpor som gick upp till vaderna. men men ajg har hört att knästrumpor är inne nu. Sjuksystern jag berättade det för hängde inte redigt med på mitt skämt.
Allefall fick klämma i mig 4 pandaol sen drog dom iväg mig till nått konstigt rum. Där var det som alra värst. Jag är livrädd för nålar och här skulle dom sticka in en i handen på mig. Men fast kom den efter att jag skakat av rädlsa i en stund. Efter det dröjde en jävla lång väntan. En hel evighet tills det kom en narkosläkare och tog med mig in till operationsbordet där jag fick lägga mig ner och dom började trycka in smörtstillande och saker jag skulle somna av. Det sista jag kommer ihåg är att jag kollar upp i den skitstora lampan som hängde över bordet och såg mig själv i min gröna mössa och sladdar kopplade till bröstkorgen.
Efter det är allt helt borta tills dess att jag vaknar på uppvaket. Första gången jag vaknar vet jag att någon frågade om jag mådde bra. Jag har ingen aning om vad jag svarade men jag anar att det va en tummen upp. Då vände jag på mig och la mig på sidan.
Kom ihåg att jag kollade på klockan då va den 13.00
Sen vaknade jag fram och tillbaks. Fick en liten tuss med vatten och rengöra munnen med och jag kommer ihåg att pappa kom förbi. Men när pappa kom förbi hade jag vaknat för sista gången och sen kom sjuksköterkorna och hämtade mig upp till avdelning 39.
Sen har jag sovit... sovit... sovit... käkat isglass .. sovit.. sovit.. kollade på notting hill och tog sista alvedonen vid tio. Sen somnade jag fint till ett avsnitt av mordkommisonen och sen sov jag till 6 imorse.
Sen har jag gått hela dagen och vänta på att få åka hem.
Just nu mår jag bra.. förutom hungren. Har lyckats få i mig en panadol , ska försöka få i mig en till men det är inte det lättaste när man knappt kan öppna munnen.
Kommentarer
Trackback